smått handlingsförlamad

hahahha fick precis två flashbacks som jag känner måste vädras.

oklar flashback 1: en av de allra första dagarna i lnd springer vi in i facehunter på absolute vintage. sååå var annars liksom? okej i göteborg, där är det svårt att undvika att springa på alla. men i london!

oklar flashback 2: en natt när jag var påväg hem från jobbet, rädd som ett svin, som man var på de här gatorn på den tiden innan man lärt sig att det inte är nån idé att skita på sej varje gång man går utanför dörren, ö vart var jag. jo jag var påväg hem, rädd. kommer till dörren och tar upp telefonen för att ringa len som vi bestämt (eftersom vår hyresvärd inte gett oss fler än två nycklar på tre personer), märker at telefonen är död. död som ALDRIG förr. jag tänkte nåväl, låt mej väcka dom andra också dårå, och tryckte på porttelefonen. inget hände. trasig. klockan var tre på natten och där stod jag. jag började garva i min ensamhet och tänkte vad FAAN gör jag nu? såg mej om efter nån snäll, nattpigg banglamänniska att låna en telefon av utan framgång. det slutar med att jag går runt huset och kastar sten på rutorna. inga reaktioner. går tillbaka till porten o hoppas på att nån lagat telefonjäveln. ack nej. står och känner mej dum en stund och svär som en dåre. garvar lite mer. samlar mer sten och går med bestämda steg mot baksidan igen. runt 20 över tre öppnar Dal sitt fönster varpå jag skriker DAL! CAN YOU LET ME IN?! o han springer ner i sin superman t-shirt med orden "next time yopu need help, just call your super hero" eeeeh hehe, komnmer in på rummet, tjejerna sussar sött och jag joynar dom med att decka.

idag väntar ett besök på banken, lite turistande med en jobbarkompis från norge, middag på Olives and Figs, häng på 1001 och party på madame jojo's

xxx

pj